Obduktion nummer 1, känsliga läsare varnas

Idag var det dags för vår första obduktion. Vi hade middag hemma hos vår faglige tutor Mette igår kväll. Jag frågade en del om utbyte och ledighet osv. Hon går tionde semestern och har tagit ledigt och rest, studerat i andra länder, åkt på möten med organisationer till diverse länder samt varit mammaledig. Så det där med att studera i sex år i sträck känns inte så lockande. När man ska göra turnus (AT) här så kan man bli placerad i stort sett var som helst i Danmark. Men det kanske går att göra i ett annat land. Det vet jag inte än. Men, vi fick även lite information om definitionen "död" och hur en obducent jobbar. Jo för idag var vi och såg en obduktion. Men, det var inte en hel likkropp som skulle skäras upp utan "endast" organen från tunga till ändtarm (minus tarmar). Och ja, det var obehagligt. Jag vet inte om det var obducenten med den stora saxen och kniven, den smygande stanken, de färska röda organen eller bara tanken på vad som egentligen låg där (antagligen allting) som orsakade det men jag fick samma känsla som vid blodprov. Men jag lyckades härda ut, några pauser utan att titta på klippandet och snittandet så var det inte så farligt längre. Det var som att allteftersom delarna föll isär blev det inte lika obehagligt, det var inte längre någons utan bara något. För er som fortfarande undrar, nej jag tror inte att jag satsar på att bli patolog. Mette vill åka till u-länder och jobba som GynObs, det låter mer intressant. Annars känns livet här okej just nu.