Isn't this just fantastic!?

Vi har nu pluggat på det mesta om den lilla men ack så avancerade cellen i mer eller mindre tre månader. Största delen av informationen har kommit till oss de senaste två veckorna då vi har spenderat dagarna läsande, genomgående av läringsmål, anteckningar, datasimulering, studerande av elektronmikroskopbilder m.m. smaskigt. Idag är sista chansen för finslipning och vi har fått en trevlig länk som illustrerar mycket av det som vi har läst oss till i böckerna. Det är så mycket lättare att förstå med bilder.
Jag ger er denna pedagogiska sida om ni har lite tid över någon gång http://www.maxanim.com/index.htm

Det har varit soligt och fint vårväder så vi har unnat oss en promenad varje dag för att samla energin. Det vore ju för tråkigt om det fina vädret försvann tills nästa vecka då vi har vårt välförtjänta påsklov men det spelar inte så stor roll. Bara vi blir av med den här första eksamen och det känns bra så är vi mer än nöjda. I Sverige gäller det bara att bestå så vi kör samma princip här i Danmark. Back to book. See you soon.

/B

Ropa aldrig hej...

Har verkligen börjat förstå innebörden av det gamla kloka ordspråket nu. Är ju synd bara att man ska behöva genomlida det för att lära sig... Jag var så himla glad och stolt över min lilla cykel. Gled runt på stan och berättade för alla mina små vänner hur duktig jag hade varit. Vi hade det så trevligt tillsammans cykeln och jag i en och en halv dag... På kvällen dagen efter jag lagat den mitt i natten på väg hem från Calle kände den att den tyckte vi skulle ha lite mer quality time tillsammans, så där mitt i natten dog däcket totalt med en trevlig promenad som följd. Men så lätt ger jag inte upp... Aldrig att jag skulle lämna in den då efter allt slit. Blev ett par dagars promenerande igen, men sen tog jag mig i kragen och knatade iväg till närmsta cykelhandlare för att införskaffa en ny slang och ett däck för att verkligen ta itu med problemet. Ett annat ordspråk som verkligen visat sig stämma är övning ger färdighet, för jag har tackvare alla mina cykelbestyr utvecklats till en fullfjädrad mekaniker nu, och att ändra yrkesiriktning känns inte helt främmande :)... Nu är cykeln iaf hel igen, vi får se hur länge, men för tillfället iaf!

Annars händer inte så mycket just nu. Känns som att hela den här veckan är ett enda långt väntande. Till tentan och till att åka hem! Vore så skönt om det bara ville bli fredag nu så man kunde få det här överstökat, börjar verkligen tröttna!!! Känns i alla fall hyfsat bra, och vi har ju hela veckan på oss också. Imorn ska vi göra ett övningsprov, så vi får väl se hur det känns efter det ifs :). Nu ska jag titta på House, för jag tror det är mycket mer lärorikt för mig just nu än någon bok eller räkneuppgift någonsin kan bli! Sov så gott! Puss Anna

Lost track

Ett liv med ens nära och kära på msn är inte ett tillfredsställande liv. Jag har svårt att koncentrera mig på att lära mig allt om alla proteinernas öden när jag inte kan känna mig tillfreds med mina egna proteiner. Men jag är väl lite väl hjärtnupen. Det är ju faktiskt snart påsk. Ja juste, vad händer då?

Foton är bra och dåliga när man känner sig långt borta.





















Takk

Back on track

Efter mycket om och men och ett allt för stort antal cykelslangar är min cykel äntligen hel och redo för användning igen! Hade kanske varit lite smidigare och min sinnesstämning kanske hade mått bättre av att ha lämnat in cykeln på en verkstad, men been there done that, och vad är charmen i det? Så peppad/tvingad av Eric (som sa att jag va en mes om jag lämnade in cykeln) gav jag mig i kast med vad alla fått mig att tro var en enkel uppgift. Så fel de hade! Köpte en slang, brottades med cykeln en bra stund för att få av hjulet (blev kanske inte bättre av att jag inte hade någon skruvmejsel utan fick använda nyckelringen), och en ännu längre stund med att få på den nya slangen och däcket på hjulet igen. Just det sistnämnda va ju verkligen inte lätt, inte på mitt sätt iaf. Madde var iaf med och stöttade och lugnade ner mig. Med våld kom slang och däck på plats iaf, kanske lite för mycket våld dock, för när jag sen skulle pumpa upp däcket pyste all luft ut ur två rediga hål på den nya slangen. Bestämde mig för att strunta i allt, och lämna in den dagen efter.

Cykellös som jag var blev det promenad fram och tillbaka till skolan idag. Lyckades ifs få skjuts den sista biten på dit vägen av först Bellis och sen Rickard och på hemvägen lät en räddande Rasmus mig åka med en bit. Glad i hågen och utan så mycket roligare saker att göra bestämde jag mig för att ge slangbytet ett nytt försök.

Köpte en ny slang och började med en ny teknik pilla in den igen. Gick mycket bättre på det nya sättet och slangen var snart på plats. Pumpen funkade däremot inte så bra, så efter ett försök att blåsa upp hjulet så kånkade jag iväg med hjulet till tryckpumpen för att få det ordentligt gjort, och det höll! Så va det bara att sätta på hjulet då... Även nu var Madde med och var moraliskt stöd. Hjulet kom inte på riktigt helt, men det såg väl ok ut. Skruva fast det och hoppade upp på cykeln. Allt kändes bra i ett tramptag, och två hann kanske komma 5 meter innan kedjan hoppade av. Allt mod och hopp rann ur mig och vi styrkte oss med slik och film.

När Madde gått fick jag emellertid ryck igen och bestämde mig för att fixa det där en gång för alla! I brist på en fysiskt närvarande man som kunde hjälpa mig blev Eric tvingad att rycka in och vägleda per telefon, och till sist success!

Tänka sig att jag är en så händig person, eller fingernem som de säger här i Odense.

Skulle bara vilja tacka Eric för att han fick mig att tro på mig själv och för vägledning under svåra perioder, Madde för stöd, peppning, trevligt sälskap och utgivning av verktygen och sist men absolut inte minst mina räddare Bellis, Rickard och Rasmus, utan er hade jag slutat i en buske någonstans. Aldrig mer punka nu... Puss och gonatt / Anna

Det började i Falun

http://www.martiallaw911.info/archive/0-26-39.htm

Morsomt besök

Jag ska snart sova. Ville bara berätta att min mor är här nu. Det är morsomt. Hon får mig att tänka till på olika sätt. Jag funderar på att skaffa en riktig säng så att fler kan komma hit o hälsa på utan några som helst problem. Det låter bra. Det blåste lite idag men köpenhamn var trevligt ändå. Såg ingen demonstration dock. Nu ska jag sova, lång dag imorn då jag ska visa mor hela Odense, ojoj.
God Natt.


det luktar vår


mmm va gott


Vem vill inte gå här?


Fynds landskapsdjur stryker sig längs knuten


påskriset fixat på hjertpromenaden på vår lediga torsdag


Jag o mamma i blåsiga o mysiga hovedbyn


tågresan hjem till odense

Odenses baksida

Odense är en jättefin och mysig stad, men den har en del baksidor som man märker efter ett tag här. För att kunna klara sig här i Odense behöver man en cykel, för vart man än ska så cyklar man, i ur och skur, och obekvämt nog har alla Odenses negativa sidor med just cyklandet att göra...

1. För det första har danskarna en konstig inställning till sina gator, de verkar tro att gator och trotoarer och det mesta annat med för den delen är någonslags bekväm glasåtervinnigsstation. Överallt ligger det glasbitar och lurar vilket leder oss in på nästa punkt.

2. Man får punktering ca en gång i veckan. Minst!!! De flesta lyckas pressa in kanske två tre på ett par dagar. Alla punkteringar beror främst på alla dessa glasbitar, men säkert även på antalet km (ibland mil) man cyklar per dag.

3. Den allra värsta saken med Odense är att man aldrig kan visa sig från sin fina fräscha sida. Varje morgon kommer man till skolan genomsvettig med andan i halsen lagom het, och när man ska ut och har fixat iordning sig förstörs allt under cykelturerna... Ibland känns hela Odense som en svettig armhåla...

Idag fick jag blixtpunktering på min cykel. Har haft pyspunka nu i ca 2 veckor som jag försökt ignorera så gott jag kan. Har tagit svängen runt tryckpumpen på stortorget varje morgonen och haft en pump med mig för akuttillfällen, men nu ville cykeln inte vara snäll längre utan sa ifrån på ett mycket otrevligt sätt. Speciellt med tanke på att jag va halvvägs bort till shoppingcentret som ligger ca ½ mil från hemma, och därmed fick leda cykeln fram och tillbaka. Jag överlevde iaf och investerade lite pengar i en ny cykelslang som jag ska försöka pilla fast imorn. Men det är ett framtida problem. Dagens problem är istället hur jag ska komma i mina shorts jag tänkte ha på mig ikväll. Önska mig lycka till! Puss Anna

När våren kom till Odense

Härliga underbara Danmark! Man märker verkligen att man närmre de varmare breddgraderna här i Odense. Det började i lördags, helt plötsligt sprack himlen bara upp och solen visade sitt vackra ansikte. Vädret påverkar verkligen hur man känner sig! De senaste dagarna har det känts som att de flesta är en liten gnutta gladare, och jag har skuttat på små moln glad som ett litet troll, utan någon uppenbar anledning, bara at det är så roligt att vara här och med så många härliga människor. Vilket ifs är en rätt bra anledning :). Idag cyklade jag till skolan i bara tunntröja med solglasögon, vilken känsla! Nu hoppas vi bara att vädergudarna ska vara snälla mot oss, och att det fortsätter vara så här fint! Vi tänkte bara skicka en liten vårhälsning från oss båda och säga att vi har det jättebra, och att vi tycker att ni alla ska komma och hälsa på! Så så fort ni har några timmar över tveka inte :). Puss & Kram Anna

Kultur i Odense

Våra söta guider in action

















Arvid, jag och Eric sänder HC Andersen en tanke. Han finns alltid med oss!

















På LA bar hitta vi Rasmus i en vrå

















Vår gulliga tutor Mette var på som vanligt, hon sköter sitt jobb hon dygnet runt!

















Retro och mina små favoflickor, bästa avslutningen på en jättebra dag!


Igår var jag (Anna) på Kultur i Odense. En kultur här i odense är en guidad tur där byens historia, hemligheter och annan kuriosa. Våra guider var två killar (Kristian och Mike) som började på läkarlinjen i höstas, som tycker väldigt mycket om att stå i centrum, är väldigt driftiga och lite historiefreak :). Jag, Staffan, Eric, Jenn, Jennys kompis Nina och Arvid möttes upp med resten av gänget som skulle med vid rådhuset kl 10 på morgonen, och för en gång skull och som tur var var det fint väder! Vi va ungefär 25 st som gick runt och fick ta del av Kristian och Mikes otroliga och mågna gånger totalt påhittade historier. Va jätteroligt och mysigt och något lärde man sig kanske tom. Kl 1 fick vi en liten paus från turen för att gå hem och äta och fixa iordning oss inför kvällsprogrammet. När jag kom hem satt Bellis, Rebecka och norskan Vilde i köket och brunchade lite, så jag joinade dem och där satt vi tills vi inte kunde få ner en smula till. Då gav vi oss ut på stan och motionerade våra kreditkort lite. Kl 6 möttes vi upp med kultur gänget igen för att åka på letning efter fallosar i Odense, och med väldigt stor fantasi så finns det faktiskt en i ungefär varje gatuhörn. Bankhuset tex med sina två små sidobyggnader kan man ju lätt se vad det egentligen föreställer. När alla var lagom stelfrusna åkte vi till en liten restaurang och åt middag innan vi skulle på teater. Pjäsen hette Telefonbokens hemlighet, och den gick ut på att en ensam gubbe stod på scenen och läste namn ur telefonboken. Bara det... Låter helt absurt, men han var så himla bra, läste med världens inlevelse, förmedlade känslor jättestarkt och det kändes tom som att det fanns en handling. Efter pjäsen gick vi hem till oss där Bellis, Rebecka och Anna P satt och findrack. Styrkta av något glas vin drog jag Staffan och Eric till LA-bar och dansade till svetten rann. När de inte orkade mer gick jag vidare till Retro där dit de små flickorna gått och fortsatte dansa med dem och våra tutorer tills timmen var alldeles för sen eller tidig beroende på hur man ser det. Kultur turen var iaf jättelyckad och en av de roligaste sakerna jag har gjort här. Lite otippat, men välkommet! Så nu är ni alla välkomna hit, så kan jag ta med er på en alldeles egen kultur tur! Puss & Kram Anna

så var det begreppet tid igen och så fastelavn förstås. Veckans bubblare: RSA

Vi har nu kommit in i det här "oj var tog den dagen vägen?" och "herregud, det är redan torsdag". Ja, ni vet. Eller? Jag har inte tagit så mycket bilder på senaste men som tur är delar vi systerligt med oss av våra bilder Rebecka, Anna och jag. Så Anna har lagt upp bilder från rusfesten som ni ser. Fastelavn firades alltså här i Danmark och de har en hemsk rit då man ska slå på en tunna med en svart katt inuti tills tunnan går sönder. Vi utförde detta men som tur var med slikk i tunnan istället för katt. Jag har nu fått mer information om framtiden här och det verkar som att en hel del kurser kan tas utomlands, inte minst i sjätte och nionde semestern. Dessutom kan turnusen tas i norge om man vill tjäna pengar och även på färöarna och grönland (!) Det beror lite på vilket turnummer man får. Som Anna nämnde fick vi celebert besök i lördags natt vid femtiden. Söndagen spenderades således med det danskarna tycker att man ska göra då allt är stängt (ingenting). Men det var faktiskt fint väder så Staffan fick se Odense i solsken. Nu har det regnat i tre dagar. Sightseeingturen tog inte så lång tid men en sväng förbi vad vi tror var HC Andersens hus och inköp av billigt vin hann vi med innan pojken återvände till flygparadiset tidigt i tisdags morse. Observera att dsb kan ha försenade tåg vilket kan få förödande konsekvenser när ni är här och hälsar på, så var ute i god tid. En sak till, jag har lyckats montera induktionsljus på min cykel. Känns väldigt inhemskt, nästan alla har det och det är väldigt praktiskt. Slippa tänka på att tända lyktor när det blir mörkt och inga batterier och trams.

Så, det är bara några veckor kvar till eksamen och hemfärd igen. 31 mars är jag hemma till högskoleprovet. Ja, ibland går det undan.



Baby-Karl


Norma Jeane


Staffan leker dekadent borgmästare

Rusfest

XL klänningen vi hittade på frälsningsarmen genomgick en stor förvandling.

















Lasagne kanske inte var drömmen, men roligt va det!

















Hela gänget redo i köket.

















Magnus var hetast där!

















Ibland räcker det inte med ett glas :).


Hur kan man göra någonting så himla tråkigt? Vi har precis börjat på en ny bok, och det är frågan jag ställer mig varje gång jag ens tittar på framsidan... Det är en massa matematiska formler bakom alla reaktioner i cellen, och det är bara formler, och de härleds hela tiden och man förstår ingenting. Då kan man ju tro att det iaf är tur att vi har lektioner i skolan, men ack så fel man har då. Lektionerna gör det om möjligt bara ännu svårare, och vår väldigt danska lilla lärare, som man inte riktigt vet om man ska skratta åt eller va livrädd för skriver ner ännu fler nya formler på tavlan som ett litet jehu, och sen säger han men det här behöver ni inte kunna, och så har man inte lärt sig eller förstått någonting... Nu har vi iaf varit duktiga och suttit här vid köksbordet ett tag och betat oss igenom ett par uppgifter. Som tur var har vi fått facit till dom här iaf!


Nog om det, alldeles för tråkigt, och det finns ju så mkt rolgare saker!


I lördags var det rusfest, en av de sista sakerna på våran inspark, och det var maskerad! Kvällen innan satt jag, bellis, rebecka och Anna från deras hold hemma hos oss och sydde och fixade på våra dräkter. Jag sydde på Staffans eftersom han snäll som han är gick med på att vara Peter Pan så jag kunde få vara tingeling utan att kännas helt ensam :). Så bakade vi scones och tittade på sunes jul och åt en massa slik.


Sen kom den stora kvällen... Förfest hemma hos oss, och sen upp på cyklarna och mot det trevliga lunchrummet vid sjukhuset som kvällen till ära rustats upp till en äkta balsal. Vi åt lasagne och umgicks runt borden tills maten var slut och baren öppnat. Där hängde vi lärde danskarna lambo, körde jag har aldrig och dansade tills vi ikke gides mer... Då drog vi till LA-bar istället. De flesta gick hem emellan och bytte om, men vi bellis, staffan, madde, anna och jag kände att vi va så vackra så vi åkte dit direkt. Där dansade vi ännu mer tills timmen var sen. Väl hemma blev det lite nattmat och OC för mig, och lite nattmat och nattman för bellis då staffan otippat dök upp :). Somnade sen gott i min sköna säng, nöjd med att klänningen lyckades hålla sig uppe hela kvällen!

Obduktion nummer 1, känsliga läsare varnas

Idag var det dags för vår första obduktion. Vi hade middag hemma hos vår faglige tutor Mette igår kväll. Jag frågade en del om utbyte och ledighet osv. Hon går tionde semestern och har tagit ledigt och rest, studerat i andra länder, åkt på möten med organisationer till diverse länder samt varit mammaledig. Så det där med att studera i sex år i sträck känns inte så lockande. När man ska göra turnus (AT) här så kan man bli placerad i stort sett var som helst i Danmark. Men det kanske går att göra i ett annat land. Det vet jag inte än. Men, vi fick även lite information om definitionen "död" och hur en obducent jobbar. Jo för idag var vi och såg en obduktion. Men, det var inte en hel likkropp som skulle skäras upp utan "endast" organen från tunga till ändtarm (minus tarmar). Och ja, det var obehagligt. Jag vet inte om det var obducenten med den stora saxen och kniven, den smygande stanken, de färska röda organen eller bara tanken på vad som egentligen låg där (antagligen allting) som orsakade det men jag fick samma känsla som vid blodprov. Men jag lyckades härda ut, några pauser utan att titta på klippandet och snittandet så var det inte så farligt längre. Det var som att allteftersom delarna föll isär blev det inte lika obehagligt, det var inte längre någons utan bara något. För er som fortfarande undrar, nej jag tror inte att jag satsar på att bli patolog. Mette vill åka till u-länder och jobba som GynObs, det låter mer intressant. Annars känns livet här okej just nu.