Vaneträsket

Det är så lätt så lätt. Har man kommit in i något så fortsätter man lättast med just det. Är det naturligt? Jag har varit ledig nu ett tag och har så svårt att se mig själv jobba. Jag vill helst vada i lera, lyssna på bra musik, dansa och bara vara i en annan stad. Har dragit mig för att ta tider på jobbet (dels beroende av att min fruktansvärt ocharmiga hosta inte vill lämna mig ifred). Nu är det iaf dags igen att besöka den virriga damen med knarkarna ovanför. Lite spännande ska det faktiskt bli att möta de gamla människorna igen och se om de minns mig.

Skulle jag fortsätta med det här att inte göra så mycket på dagarna mer än att sy, fika, äta, tänka, lyssna på sommar och glo på internet skulle jag säkert snart upptäcka att det är det jag vill fortsätta med. Lite som när man ska välja mat och tänker att jag tar lite av det här så tar jag lite av det där sen men när man börjat äta av det första vill man hellre fortsätta med det här. Man får upp smaken för något helt enkelt.

Nu har jag och Ida och Johan bestämt oss för att trycka in oss i Idas Jeep och ta oss ner till Johans hus i Skåne. Hej o hå vad trevligt det ska bli! Hälsa på Maja ska vi göra också. Bara en och en halv vecka kvar. Hoppas Johan hinner bli frisk från sitt fästingbett.

Jag kanske låter lite lätt rastlös och orolig vilket skrämmer mig för jag ser mig själv som en otroligt lugn person som är nöjd med det minsta. Men det är dumt att låsa in sig själv i ett fack. Jag tror jag bara är vilsen för att allt är en enda stor röra och att mor och bror ska åka till andra sidan jorden om några dagar. Usch vad hemskt.

Dagens och gårdagens låt:
José Gonzalez - Crosses (Jori Hulkkonen remix)