Tuesday, February 19, 2008

att leva ett liv, inte vinna ett krig;

tänkte jag och hoppade över pluggkriget och återvände till låtsasvärlden-Lund.
Jag inkräktade på ännu en (herr)middag i kollektivet på hjortgatan. Vi gick ut på Malmös nation och dansade till sådan här bra musik som verkligen inspirerar till att inte bli våldäktsmän. Bara om man inte dansar(?).

Nationslivet är som det är.
"Välkommen til låtsaslivet!" sa Niclas till alla Brommabrudar som kom ner för att fira diverse födelsedagar samt Camillas och Ninas inflyttningsfest; tack för er gästvänlighet! Fest blev det i alla fall på alla sätt och vis men först tog jag en rundtur i staden med gröngölingen Ida som först var lite tveksam till att gå in i domkyrkan.
"- Där får man ju ingen..."
"- Tänk om alla var som Ida, vad roligt det skulle vara"

Ida reagerade lite på hur mycket glassplitter och fulla ungdomar det var överallt. Vi funderade lite på hur alla "andra" som bor i Lund ser på detta men antagligen har de redan flytt staden eller vant sig och accepterat läget. Lund vore inte Lund utan alla studenter. Nej då skulle det vara mer som Tystberga kanske.

Det var det det.
Jag åkte och besökte Anahita på KU och lyssnade lite på deras föreläsning om histologi. Sedan promenerade vi runt i storstan i det fina vårvädret och hittade några fina antikaffärer. Jag pratade med Pappa och kom på att jag ska försöka få hit farmors gamla förstärkare, högtalare och LP-spelare nästa gång jag åker till Stockholm, yeah!

Slut på strejken, Greys Anatomy kan starta igen. Lost har börjat och Fidel har avgått

































Hämta Ida


Krama Ida












Nina blev så glad när det blev klart att Kosovo tar saken i egna händer
























Köpenhamn








Tuesday, February 12, 2008

Ska vi plocka körsbär i min trädgård?

Okej, körsbären är inte riktigt mogna ännu men det var ändå lite vårkänsla i Lund i helgen. Jag var ledig fredag och måndag och la snabbt ihop två och två och räknade ut att det skulle vara en bra idé att åka till andra sidan sundet för att roa mig; magkänslan är att lita på. Jag fick ta del av en herrmiddag för första gången, pannkaksbak på nytt vis, se La vie en rose, äta lundafalafel, dansa med studenterna på "Tengans", se hur man verkligen livsnjuter som student, gå på 50-års fest och dansa till guldhits, gå strandpromenad, hinna med att skriva min del av rapporten samt tappa bort det jag skrivit (på datorn), se På Spåret och lite av andra säsongen av En annan del av Köping, prata med Maryam och Ida och Maja samt träffa Anahita på Hofvedbanegården för en intensiv snabbfika och uppdatering. Ja, ni förstår själva. Som jag skrev till Ida: Vad kan gå fel!?

Patrik gömmer sig för stora stygga kameran


Tengans


"Det är töntigt att ta såna bilder"


Långbord i långt hus i Båstad


Katten får inte dansa på bordet


- Staffan, du ser jätteäcklig ut på den bilden
- Vad bra!


Pausar med lite youtube...


Bandet spelar och blundar


Dschinghis Khan





Är det konstigt att man längtar bort någon gång





Söndagspromenaden gav oss energi


att hugga ner lite träd


och bygga ett hus

Wednesday, February 6, 2008

Förhandlingar över sundet

Så är danskarna:
Individualister, oformella, pratglada, provocerande, gemytliga före och efter förhandling, fria och självständiga.
Ansvaret är individuellt, tidshorisonten kort och förhandlingarna pragmatiska, konfronterande och tuffa - gärna med en räv bakom örat. När det gäller auktoriteter är det chefen som bestämmer, punkt slut.

Så är svenskarna:
Kollektivister, oformella men upptagna av strukturer och planering. Svensken väntar på sin tur, alla ska tillfrågas och man vill vara som alla andra.
Ansvaret är kollektivt, tidshorisonten lång och tiden ett mått på kvaliteten.
Förhandlingarna går ut på att alla ska bli eniga och nöjda och konfrontationer undviks. När det gäller auktoriteter är det gruppen som bestämmer och regler ska följas.